Anknytningsteori – så påverkar anknytning i barndomen barnet som vuxen

Redan när barnet föds så börjar den så viktiga anknytningen till de personer som kommer att bli fokus i barnets liv. Det finns en teori som säger att hur du relaterar till omgivningen som liten kan påverka hur dina relationer blir när du är vuxen. Med andra ord är det något som föräldrar bör ta på allvar, eftersom det kan ha djupgående konsekvenser.

Vad menas med anknytningsteorin?

För cirka 70 år sedan kom en psykolog i Storbritannien upp med en teori som många hakade på. I princip innebär den att eftersom barnet behöver sina föräldrar för att överleva så lär hen sig söka efter dem. Barnet känner sig tryggt när de finns i närheten, men kan uttrycka sin otrygghet genom att gråta eller på annat sätt försöka nå dem.

De här anknytningsrelationerna bildas redan de första månaderna av barnets liv. Sedan fortsätter de att utvecklas, framför allt upp till fyra års ålder.

Till en början är barnen öppna för nya relationer. De har ett odiskriminerande anknytningsbeteende. Nyfödda barn accepterar alla vuxna som är där för dem.

Men ganska snart, redan när de är tre månader gamla, är de mer diskriminerande i sin anknytning. De börjar skilja på främlingar och de som är välkända. Vid tre års ålder är de specifika i sitt anknytningsbeteende. Barnen vet vem som är vem, och har en särskild relation med vissa personer.

Anknytningsteori test

Enligt den här teorin så påverkar din anknytning till omgivningarna under barndomen dina relationer som vuxen. Det finns olika test du kan göra för att se om du är en trygg person, eller otrygg och undvikande. Speciellt när det kommer till kärlek och parförhållanden. De flesta har hört talas om folk som inte är redo för en fast relation, som inte klarar av att stanna kvar med en person. Grunden för det kan alltså ha lagts redan vid födseln.

Forskning Bowlby

Det var John Bowlby som satte i gång den här anknytningsteorin. Han var psykiater och psykoanalytiker och utförde flera studier för att backa upp sin teori. Bland annat så såg han på hur små barn reagerade när de skildes från sina föräldrar under längre perioder. Som när de lades in på sjukhus, på den tiden kunde de vara separerade i flera veckor.

Med sin forskning visade Bowlby på att barnen hade en anknytning till föräldrarna som inte bara var kopplad till att de fick mat av dem. Han forskade också om ungdomar som var problematiska, och kom fram till att flera av dem haft ett komplicerat förhållande till sina mammor.

John Bowlby fortsatte sin forskning och fördjupade sina teorier under flera decennier. Under lång tid jobbade han tillsammans med sin amerikanska kollega Mary Ainsworth. De forskade mycket runt relationen mellan små barn och deras föräldrar, och kom upp med flera teorier.

Vilka är de olika anknytningsmönstren?

Enligt Bowlbys teori finns det tre anknytningsmönster. Dels har du de som är trygga i sin anknytning. Även här finns det olika aspekter som förklara det hela lite djupare. Å den andra sidan har du de som är otrygga-undvikande eller otrygga ambivalenta i förhållandet. I tillägg talar man ibland om otrygg-desorganiserad anknytning.

Otrygg vs trygg anknytning

De två huvudgrupperna är trygg eller otrygg anknytning. Barnet behöver känna sig tryggt. Inte bara för att överleva utan även för att kunna utvecklas. Även om det är flera personer som tar hand om barnet kan de ha en otrygg anknytning till vissa och en trygg anknytning till andra. Anknytningen kan också förändras, den är i ständig utveckling.

Ambivalent vs undvikande anknytning

Barn söker sig till sin vårdnadshavare, framför allt då föräldrarna, när de har ett visst behov. Det kan vara hunger, trötthet, eller något annat fysiskt behov. Men det kan även vara en vädjan om skydd eller tröst. Om de ständigt avvisas så lär de sig ganska snabbt att inte närma sig igen. De får en otrygg, undvikande anknytning till vårdnadshavaren för de vet att de inte har någon chans till hjälp.

När barnet ibland blir väl bemött och andra gånger avvisas eller inte får hjälp så kan hen bli lite förvirrad. De är inte riktigt säkra på tryggheten utan blir ambivalent otrygga. Många gånger är de här barnen känslostyrda, även om det inte alltid är så lätt att märka.

Vad kännetecknar en trygg anknytning?

Det finns flera nyanser av att vara trygg. Till en början behöver barnet ha en trygg relation till sin vårdnadshavare för att tillfredsställa sina grundläggande behov. De kan knyta an till mer än en person, men inte allt för många. Därför är det viktigt för små barn att ha en eller några stycken som de kan lita på, så att säga. Personer som är närvarande och ger dem den trygghet de så väl behöver.

När barnet börjar växa till sig så förändras även deras behov. De fysiska, grundläggande, finns alltid där. Men nu vill de också utforska världen omkring sig och den kan vara ganska skrämmande. Då behöver de någon som kan ge dem trygghet, vägleda dem och finnas till hands.

Det här fortsätter att vara förälderns huvudsakliga uppgift. Att vara förutsägbar och konstant. Alltid redo att ställa upp för barnet, och villig att vara flexibel under hens utveckling. Föräldrarna är väldigt viktiga för att barnet ska lära sig hantera sina känslor.

Vad är en otrygg anknytning?

De allra flesta barn har en trygg anknytning till sina föräldrar. Men ganska många, ungefär vart femte barn, får däremot en otrygg anknytning. Här varierar svårighetsgraden ganska mycket, men vad de alla har gemensamt är att barnet inte känner sig tryggt.

Antingen söker de inte hjälp eller stöd över huvud taget från föräldrarna. De vet med sig att det inte tjänar någonting till. För att överleva måste de ta hand om sig själva. Eller så blir de klängiga och gnälliga, utan att egentligen bli tröstade av att vara nära föräldrarna. Ofta sker det när de inte är helt övertygade om att de ska få hjälp.

Vad innebär otrygg-ambivalent?

En del föräldrar är inte konstanta. Ibland ger de barnet det stöd hen behöver, men andra gånger så blir barnet bortstött eller ignorerat. För ett litet barn är det här verkligen förvirrande, de kan inte lita på att vårdnadshavaren finns där för dem.

Det kan leda till en otrygg-ambivalent anknytning. Barn skickar hela tiden ut signaler av olika slag. Om de inte är riktigt säkra på hur de ska uppfattas blir anknytningen ambivalent. De ägnar mycket tid på att klänga och kräva något från föräldrarna. Du vet ju aldrig när du får någon uppmärksamhet.

Tyvärr använder de så mycket energi på det här att de inte riktigt hinner med sin naturliga utveckling, den att utforska världen omkring dem.

Vad innebär otrygg-undvikande?

Vissa föräldrar eller vårdnadshavare har inte möjlighet att ställa upp för barnen, eller är inte villiga att göra det. De lär sig därför att inte visa några signaler eller be om hjälp. I stället trycker de undan sina behov av hjälp och satsar mer på att utforska världen på egen hand.

De upplevs många gånger som självständiga och kapabla. Utåt sett verkar de inte ha något behov av stöd från vårdnadshavaren. Men undersökningar har visat att de i själva verket upplever livet som en sorts hotsituation. Deras självständighet är ett sätt för dem att överleva eftersom deras trygghetsbehov aldrig riktigt tillfredsställs.

Hur många har en otrygg anknytning?

Det stora flertalet föräldrar i västvärlden lyckas förmedla den här känslan av trygghet till sina barn. I länder där det finns stora problem med ekonomi och politik är det naturligtvis lite annorlunda. Men även här, där det är lugnt i samhället, så beräknar man att cirka 20 procent av alla barn har en otrygg anknytning av något slag.

Hur påverkar detta våra relationer?

Det är ganska vanligt att använda anknytningsteorin för att förstå varför vuxna gör vissa saker. Framför allt då när det kommer till förhållanden och sociala relationer. Redan John Bowlby använde sin teori för att förklara varför en del tonåringar kom på kant med tillvaron. Han såg en direkt koppling till deras uppförande och det dåliga förhållandet till modern.

Redan från födseln lär sig ett barn att relatera till andra människor. Ett mönster växer fram, och det följer oss sedan hela livet. Du kan göra något åt det om du blir medveten om det, men grunden är lagd redan från späd ålder.

Därför uppmuntrar man folk till att se på sig själva, i stället för på den andra parten. Speciellt om du har svårt att binda dig eller ha hälsosamma relationer. Det kan bero på det mönster du utvecklat sedan barndomen.

• Trygga personer trivs bra med sig själva, och klarar av att vara ensamma. Samtidigt är de också trygga eller lugna i långvariga relationer.
• Ambivalent otrygga personer kan upplevas som väldigt intensiva. De har starka känslor och vill gärna vara nära andra. Eftersom de är rädda för att bli övergivna väljer de ofta att inte bli involverade redan från början.
• Undvikande otrygga människor är ofta mycket omtyckta. De fungerar riktigt bra i relationen till andra, så länge det hålls på ett ytligt plan. Samtidigt har de en tendens att upprätthålla en viss distans i långvariga relationer. Det är svårt att komma dem inpå livet och verkligen lära känna dem. När de upplever krav på närhet drar de sig gärna undan.

Hur blir en otrygg anknytning till?

Det är få föräldrar som skapar en otrygg anknytning med flit. I stället är det ofta så att de inte riktigt förstår vikten av en trygg anknytning, och hur pass stort inflytande det kan ha på barnets liv. Det är lätt att missförstå ett litet barn som är gnälligt, du kopplar inte alltid ihop det med att det har en otrygg anknytning.

Eller så har de inte den kapacitet som krävs för att skapa en trygg anknytning. De kanske själva vuxit upp i en otrygg atmosfär, och för vidare sina erfarenheter när de själva blir föräldrar. Ibland kan det handla om att de missförstår de signaler som barnet ger, ofta är de ju inte formulerade så tydligt.

Sedan finns det också föräldrar som misshandlar sina barn, både fysiskt och känslomässigt. De sätter aldrig barnens behov främst i sina liv, även om de små är helt beroende av sina vårdnadshavare. I de här situationerna är det lättare att förstå varför barnen utvecklar en otrygg anknytning av något slag.

Vad kan föräldrar göra för att skapa en trygg anknytning till barnet?

Det är egentligen inte så svårt att skapa en trygg anknytning till sitt barn. Du måste ha tålamod för att om och om igen ställa upp på det de behöver. Trösta, lugna, skydda, bekräfta. Vara närvarande och lyhörd för vad de behöver.

En förälders roll är mångsidig. Men när barnet känner att du alltid är där, redo att vara en så kallad safe haven eller trygg hamn, så kommer det att leda till en trygg anknytning. När hen börjar utforska världen omkring sig finns du alltid där, som ett varmt och inbjudande fyrtorn. En fast punkt i tillvaron som barnet kan lita på.

Hen vet att hos dig är han trygg och kan få tröst. Det gör att barnet vågar gå utanför sin egen bekvämlighetszon lite grand, ett steg i taget. För du finns ju alltid där att falla tillbaka på, vid behov.

Barns anknytning till flera personer

Det är naturligt för barn att knyta an till de personer de träffar mest. Till en början klarar de bara av ett par, tre stycken, vilket då ofta är föräldrarna. Vanligtvis är det tydligare när de är runt ett halvt år vilka de viktigaste personerna är för dem. De blir ofta inte tröstade av andra och vänder sig helst till de personer de har en anknytning till.