Fontanell – svaret på alla dina frågor om bebis huvud

Alla barn föds med fontanell. Det är öppningar i huvudet, i deras kranium. Så småningom växer de igen, men i början kan det kännas lite läskigt. Det är dock helt normalt och ingenting att vara rädd för. Lär dig hur du ska hantera en liten bebis så är du på den säkra sidan.

Vad är en fontanell?

Det handlar alltså om luckor i huvudet. Själva skallen, kraniet, är inte helt sammansatt. I stället har du öppningar på flera ställen. Bakhuvudet har ett sådant, samt bakom öronen. Sedan har barnet fontaneller på hjässan och vid tinningarna.

 Du kan känna dem om du rör vid huvudet, men de är täckta av hud och hinnor. Ibland är fontallen så bred som fyra centimeter, men de kan även vara smalare, kanske bara en halv centimeter. Allt är normalt, och kommer med tiden att stänga sig.

Vad är fontanellen till för?

Till att börja med måste barnet kunna födas fram utan att det skadas. Genom att huvudet består av hela åtta skallben som är åtskilda av fontanellerna kan det glida genom mammans slida och komma ut helt okej. Eftersom det trycks ihop lite grand vid födseln kan huvudet i vissa tillfällen ha en konstig form. Men det jämnar ganska snart ut sig, så det är ingenting att oroa sig för.

Efter födselns så sätter barnet i gång en ordentlig växtspurt. Det utvecklas otroligt mycket de första åren, och det har inte bara att göra med storleken. Hjärnan måste också växa, och den behöver plats. Därför är huvudet inte fixerat, utan fontanellerna stängs vartefter inom ett och ett halvt till två års ålder.

Hur växer skallbenet?

Det är vanligt att fontanellen i bakhuvudet stänger sig redan runt tre månaders ålder. Sedan följer de vid tinningarna och bakom öronen. Den främre fontanellen, på hjässan, brukar vara hård och stängd före två-årsdagen. Allt det här är sådant man ser på vid de regelbundna kontrollerna på BVC. Barn är så olika så du kan inte med säkerhet säga exakt när fontanellerna stängs.

När bebisen är liten verkar den så känslig och ömtålig. Och helt klart ska du vara försiktig när du hanterar ett nyfött barn. Se till att alltid stödja huvudet och nacken, för musklerna är ännu inte utvecklade. Du kan smeka och tvätta ditt barn, också på huvudet. Fontanellerna är öppningar mellan skallbenen, men de är täckta av starka hinnor och hud.

Försök att lägga din bebis på olika sidor när hen ligger ner. Huvudet är mjukt ett bra tag efter födseln och det kan forma sig på fel sätt om du inte varierar ställningarna. Ett barn ska alltid sova på rygg, i alla fall tills det kan vända sig själv. Men när det är vaket kan du passa på att stimulera olika ställningar. Lägg bebisen på din egen kropp, eller låt hen ligga på mage på en filt på golvet.

Vad är en normal fontanell?

En normal fontanell kan vara 0,5 gånger 0,5 centimeter stor. Alltså bara en lite öppning. Men den kan också vara så stor som 4×4 centimeter. Allt är normalt, och det är viktigt att jämföra med andra faktorer.

Vid kontrollerna så mäter man huvudets omfång och ser på barnets utveckling och tillväxt rent allmänt. De ser på helheten, där fontanellerna bara är en liten del. Därför kan det också vara väldigt olika när de stängs. Hos en del barn hårdnar fontanellerna redan vid sex månaders ålder, medan andra har dem öppna ända upp till två års ålder.

Hur ska fontanellen kännas?

Vanligtvis är fontanellerna lite konkava, och de ska vara fasta. Om du märker att de sjunker ihop kan det vara ett tecken på uttorkning, till exempel. Var extra uppmärksam om bebisen har diarré eller kräks. Ta kontakt med vården, för att vara riktigt säker.

Det är inte alls ovanligt att du ser barnets puls vid fontanellerna. Deras hud är ju ganska genomskinlig, även om den är stark. Men det är helt normalt att se en pulserande blodåder.

När barnet gråter, ligger ner eller har tillfälliga kräkningar kan fontanellerna också bukta ut lite grand. De brukar gå tillbaka igen när barnet lugnat ner sig. Det är alltså viktigt att hålla ett öga på fontanellerna eftersom de visar hur barnet mår.

När hårdnar barns huvud – när sluter sig fontanellen?

Som med så mycket annat som har att göra med barnets utveckling så är det här en individuell fråga. Fontanellen i bakhuvudet brukar vara den första att sluta sig. Det kan ske redan inom en till tre månader. Därefter sluts de som är vid sidan av huvudet, medan den främre fontanellen brukar vara sist.

Många barn har kvar sina fontaneller, speciellt den på hjässan, helt upp till två års ålder. Det är klart att de börjar hårdna, men processen tar tid. Hos andra kan den främre fontanellen sluta sig ganska tidigt. Man säger att det är helt normalt redan vid sex månaders ålder. Vid kontrollerna så ser läkarna på barnets allmänna tillväxt och tillstånd. Om det är friskt och sunt, och utvecklas i lagom takt, så är det ingen fara om fontanellerna varierar.

Fontanell vuxen

Långt innan barnet blir vuxet har fontanellerna vuxit ihop. Kroppen är så finurlig att den skapar ny benmassa vid behov. Sakta men säkert så bildas det hårt ben mellan skallbenen. Till sist är hela hjärnan täckt och skyddad av kraniet. Som vuxen så känner du inte längre av fontanellerna, trots att de var så tydliga vid födseln.

Bebis fontanell hur känslig är den?

Det är inte bara nya föräldrar som är oroliga för fontanellerna. Du kan riktigt känna hur huvudet är öppet, och följa linjerna eller suturerna över skallen. Men bebisar är starkare än vi tror. Och även om fontanellerna är öppna så är hjärnan väl skyddad där inne.

De små eller lite större öppningarna är täckta av ett membran som är ganska starkt. Hinnor och hud bildar ett skyddande tak över fontanellerna, tills det har vuxit samman. Det är klart att du ska vara försiktig, kraniet är trots allt öppet. Men du kan både röra, smeka och tvätta barnets huvud utan några problem. Kom ihåg att det är samma huvud som tog sig genom födelsekanalen och kom ut utan att bli skadat. Det är väl skyddat om du behandlar det väl.

Men det är viktigt att inte alltid lägga barnet i samma ställning. Kom ihåg att skelettet hela tiden bildar nytt ben, och att du vill ha en rundad form på huvudet. Variera ställningen så mycket du kan, speciellt när bebisen är vaken.

Insjunken fontanell

Fontanellerna är ofta lite konkava, de har en tendens att gå inåt när barnet är lugnt. Men om det blir allt för mycket, om de sjunker in, bör du kontakta en läkare. Det kan hända att barnet är uttorkat. De är ju så små att lite kräkningar eller diarré kan ställa till med en hel del. Det är alltid bättre att fråga om du är osäker. Du känner ditt barn. Var uppmärksam och se när något förändrar sig.

Buktande fontanell

Det är inte alls ovanligt att fontanellerna buktar ut en del när barnet gråter eller även när det ligger ner. Kräkningar kan också göra att de sväller upp. Men dessa buktningar ska gå ner när barnet lugnar ner sig eller du håller det upprätt. Om de inte gör det bör du kontakta barnets doktor. Det kan vara ett tecken på att bebisen har en infektion i kroppen.

Pulserande fontanell

Det här är en av de vanligaste sakerna som föräldrar frågar om. Du kan se hur blodådrorna pulserar i fontanellerna, och en del blir lite skrämda av det. Men det är helt normalt, och ingenting att oroa sig för. Bebisens hud är tunn, och du kan ofta se blodådror på flera ställen. Vartefter fontanellerna stängs och blir hårda så kommer det att försvinna.

De så viktiga fontanellerna

Alla barn föds med öppningar i huvudet. Annars är det så gott som omöjligt för dem att komma ut från mammas mage. I början kan huvudet se lite konstigt ut, eftersom det har tryckts ihop. Det är nämligen fråga om flera öppningar eller fontaneller. Förutom att tillåta barnet att födas helt normalt så gör deras flexibilitet det möjligt för hjärnan att växa till sig de första åren av barnets liv.

Du kan känna eller se fontanellerna, ibland är de ganska stora. Vartefter som barnet utvecklas och växer så stängs de. Benmassa bildas och till sist har barnet ett hårt kranium, precis som vuxna. Den här processen kan ta lite tid, ända upp till två år. Du behöver inte vara orolig för att skallbenen är separerade, var bara lite extra försiktig med huvudet den första tiden. Fontanellerna är täckta av hud och hinnor som skyddar dem riktigt bra.