Storkbett: varför får barn dem och när försvinner de? (fakta & våra erfarenheter)

En del barn föds med ett rött märke i nacken, som kan vara ganska stort ibland. Andra får det i pannan eller på ögonlocken. I riktigt ovanliga fall kan barnet födas med storkbett på armar, ben eller rygg. Varför uppstår de och försvinner de med tiden? Är det någonting att oroa sig för? Vad är i själva verket ett storkbett? Vad kan du göra åt dem?

Vad är storkbett?

På latin kallas det för naevus simplex, och är egentligen bara en samling med blodkärl. De är små och ytliga, men går inte upp över hudytan. Detta till skillnad från andra märken, som till exempel smultronmärke. Det är inte farligt och brukar försvinna under det första levnadsåret.

Ofta så ser du storkbettet tydligare när barnet är varmt, skriker eller anstränger sig på annat sätt. Det verkar som att barn med ljus hy oftare får storkbett än de som är mörkhyade. Detta beror förmodligen på att de syns bättre mot ljus hy tack vare kontrasten. 

Varför kallas det storkbett?

Enligt sägnen så kommer storken med alla bebisar. När den levererar det lilla knytet så håller den ett grepp om nacken. Det är också där som de flesta nyfödda har sitt röda märke, där storken har hållit dem med näbben. Även om nacken är vanligast så kan de uppstå på flera andra ställen. Ibland tappar storken nämligen taget och måste nypa till med ett nytt grepp.

Stork-berättelsen är en rolig historia som fungerade som förklaring innan man riktigt visste vad märket berodde på. På engelska kallas märkena ibland för Änglakyssar eller Laxlappar. Kärt barn har många namn.

När försvinner storkbett?

Oftast försvinner storkbetten av sig själv under barnets första år. När barnet är 18 månader borde du inte se dem längre. Naturligtvis finns det alltid undantag, och en del har kvar dem i flera år. I vissa fall, som dock inte alls är så vanligt, försvinner de inte över huvud taget. De är inte farliga men en del tycker det är fult. I värsta fall kan du ta bort dem med laser i vuxen ålder.

Varför föds barn med storkbett?

Trots att det är så vanligt finns det ingen tydlig förklaring på det hela. En teori är att något blir lite fel där inne i magen. Blodådrorna utvidgar sig och blodkärlen syns genom den så tunna bebishuden. De är inte riktigt färdigutvecklade, utan är fortfarande något omogna. Dock är det är ingen som kan säga med all säkerhet varför de uppstår.

Storkbett utgör inget problem, och är helt ofarliga. En del barn får storkbett efter födseln, men då vanligtvis inom ett par månader. Så det är knutet mer eller mindre till graviditeten och förlossningen.

Är det ärftligt?

Eftersom man inte vet varför de uppstår är det också svårt att säga om de är ärftliga. Det verkar inte så, även om det inte är ovanligt att flera syskon får det. För det mesta är det bara ett tillfälligt tillstånd som går över ganska snabbt. Det är inget att oroa sig för, utan handlar mer om utseende. Blodkärlen samlas under huden, som är väldigt tunn hos bebisar. Därför syns det extra mycket just under den första tiden. Det verkar inte vara något speciellt som händer, eller som man kan förutsäga.

Vad man däremot är säker på är att storkbett inte är farligt. Denna typ av märken hör inte till den grupp med födelsemärken som kan utvecklas till cancer. Ytterligare en anledning till att slappna av om ditt barn har blivit biten av storken.

Rött födelsemärke bebis – storkbett eller eldsmärke?

Det finns flera olika sorters födelsemärken. En del är ganska lika, men det finns ändå skillnader. Storkbett, till exempel, är inte upphöjda över hudytan. De är helt plana, men kan vara ganska stora. Du känner dem inte när du drar med fingret över huden.

Eldsmärken däremot är inte alls samma sak.

Det latinska namnet för eldsmärke är naevus flammeus , och de kan ibland kallas för portvinsmärken. Ja, det har med blodkärlen att göra, men de ser annorlunda ut. I det här fallet handlar det om en missbildning av blodkärlen, och märket försvinner inte med tiden. Man talar om kapillär kärlmissbildning och det är faktiskt en form av svulst. Det kan blekna något, men finns ändå kvar. Återigen har det att göra med huden. När den blir tjockare så syns märket inte lika tydligt.

Många gånger är eldsmärken stora, och täcker så gott som halva ansiktet. Barnet kan också få dem på armarna eller benen. Precis som storkbett är man inte helt säker på varför de uppstår eller om de är ärftliga. Man tror att det handlar om en missbildning ganska tidigt efter befruktningen. En så kallad anläggningsrubbning. Blodkärlen fortsätter att växa i takt med fostrets utveckling. Om eldsmärket är väldigt fult finns det speciella behandlingar med laser för att ta bort dem. Det är isåfall något som du bör ta upp med barnavårdscentralen eller en hudläkare.

Vad är ett smultronmärke?

Det korrekta namnet för smultronmärke är kapillärt hemangiom. De syns inte när barnet föds utan utvecklas efter hand. Vanligtvis inom de första veckorna av barnets liv. Även här är det kapillärerna, eller blodkärlen, som ger barnet ett klarrött, upphöjt märke. Detta sker när de kommer samman, som i ett litet nystan. Formen och färgen påminner om ett smultron, därav namnet.

Vanligtvis så fortsätter smultronmärket att växa fram till tre-månaders åldern. Sedan börjar huden bli tjockare, och då tillbakabildas blodkärlen. De flesta barn har förlorat sina smultronmärken när de är tre år, och så gott som ingen har de kvar efter att de fyllt åtta. Du behöver inte behandla smultronmärkena. De försvinner av sig själva och är inte farliga. Det enda är att de är ganska starka i färgen och tydliga, eftersom de är upphöjda.

Smultronmärken kan uppstå var som helst på kroppen. Om ditt barn har fler än sex stycken bör du söka vård. Likaså om barnet är äldre än sex veckor när de börjar visa sig. Det vanliga är nämligen att de kommer direkt efter födseln.

• Storkbett: En samling med blodkärl som inte går över hudytan. Kan vara ganska utbredda.
• Eldsmärke: Missbildning av blodkärlen. Går inte bort, men kan behandlas med laser. Är ofta ganska stora.
• Smultronmärke: Ett nystan med blodkärl. Blir som ett litet upphöjt, klarrött smultron på huden. Ibland är det brunaktigt i färgen. Försvinner av sig självt.

Var sitter storkbett?

Det är allra vanligast med storkbett i nacken, och kanske lite upp på huvudet. Ungefär där håret slutar och ryggen tar vid. Många barn har dem även i ansiktet, och då framför allt i pannan eller mellan ögonbrynen. Det är inte helt ovanligt att de uppstår på ögonlocken, men det här är ändå de allra vanligaste ställena för storkbett. I vissa fall har barnet ett storkbett på armarna eller benen, och de kan också synas på ryggen. Det är inte alls lika vanligt som uppe på huvudet.

Kan storkbett klia, skava eller skapa obehag?

Även om storkbett kan vara stora så känns de inte. Egentligen är det en av de där sakerna som sker inne i kroppen och du vanligtvis inte märker. Eftersom de ligger precis under huden så är det lätt att se dem. De skaver inte eller är obehagliga på några sätt och vis. Bebisen lider inte av dem, det är bara föräldrarna som kan tycka att det är lite otrevligt. Du vänjer dig snabbt, och de blir fort en unik del av barnet. När du inte tänker på dem längre är det redan läge för dem att försvinna.

Vad ska jag göra om mitt barn har ett storkbett?

Storkbett är alltså helt ofarliga, och även en företeelse som är ganska vanligt. Du behöver inte göra någonting alls, utan bara vänta på att de försvinner. Det är klart att du kan fråga barnmorskan om du är osäker, men hen kommer bara att säga samma sak.

Med tiden så lägger sig blodkärlen till rätta, vartefter som huden blir allt tjockare. Det är ganska ovanligt att du ser ett storkbett på vuxna eller ens lite större barn. Storkbett är ett fenomen som hör spädbarnsåldern till. I allra värsta fall kan du ta bort dem eller göra dem mindre synliga med en laserbehandling. Men det är sällan som det behövs.

Hur tar man bort ett storkbett?

Vad kan du då göra om du vill ta bort storkbettet? Det kanske inte försvinner efter ett år som du hade hoppats på. Barnet fortsätter att växa och tycker själv att det inte är så roligt med ett stort rött märke mellan ögonen. Eller så sitter det kvar till vuxen ålder, även om det är ganska ovanligt.

Den vanligaste behandlingen för storkbett är laser. Maskinen ställs in på att finna fläckar med rött pigment, som sedan värms upp. De torkar ut och kroppen tar bort dem helt själv. Tack vare den här tekniken kan de behandla specifika områden, som till exempel ett storkbett. Det anses vara en kosmetisk behandling och du får bekosta den själv. Ibland går det inte att få bort hela storkbettet, men det kan i alla fall bli mindre och inte så tydligt. För det mesta krävs det mer än en session för att du ska se resultat. Om barnet fortfarande är litet är det bäst att konsultera en läkare först för att vara säker på att det är säkert.